Jag är inte över dig än

Han bara gick rakt förbi mig.
Jag är helt säker på att han såg mig.
Han såg mig trots att jag vände bort blicken när de bytte busschaufför.
Han bara gick rakt förbi mig på bussen.
När han gick rakt förbi mig så rasa all stolthet som jag har byggt upp under dessa 6 månader utan honom.

Det var längesen, jag borde ringt, men att ringa nu känns lite fånigt och kort

Jag har några rader som jag skulle vilja skriva till dig.
Du känner raderna lika väl som jag gör.
Men jag är nästan säker på att du inte skulle beröras.
Men jag hoppas.
För att du ska förstå så måste de raderna säga samma sak till dig som de säger till mig. 

AM

I don't think I wanna go to L.A anymore

Jag kan inte åka utan dig.

The great songs had to end sometimes right?

Jag hittade precis ett brev, men som jag aldrig skickade. För det skulle ändå inte förändra något om du fick veta hur det kändes.
"Ibland när jag cyklar förbi ditt hus, eller din mammas hus - du har ju uppenbarat att du inte bor där längre, så tittar jag upp mot fönstret till ditt gamla rum, av ren reflex, och det är alltid släckt. Jag tyckte om att lampan var tänd förrut, för då visste jag att du fanns där någonstans."
Nuförtiden så cyklar jag aldrig mer förbi det huset, jag korsar sällan den gatan. Och om jag råkar göra det så tvingar jag blicken att vila framåt, trots att den gärna av gammal vana riktas mot ditt fönster.