Regn

Jag har bestämt mig för att slå ihop denna bloggen med mitt vardagliga liv. Välkommen.

Us

Det finns så många minnen som jag går igenom varje dag. Ibland blir det så att jag gräver för djupt bland dem och tänker på vad som jag kunde ha gjort att det såg annorlunda ut idag.
Men det hade inte varit vi.
För vi hälsar inte på varandra på bussen.

Jag är inte över dig än

Han bara gick rakt förbi mig.
Jag är helt säker på att han såg mig.
Han såg mig trots att jag vände bort blicken när de bytte busschaufför.
Han bara gick rakt förbi mig på bussen.
När han gick rakt förbi mig så rasa all stolthet som jag har byggt upp under dessa 6 månader utan honom.

Det var längesen, jag borde ringt, men att ringa nu känns lite fånigt och kort

Jag har några rader som jag skulle vilja skriva till dig.
Du känner raderna lika väl som jag gör.
Men jag är nästan säker på att du inte skulle beröras.
Men jag hoppas.
För att du ska förstå så måste de raderna säga samma sak till dig som de säger till mig. 

AM

I don't think I wanna go to L.A anymore

Jag kan inte åka utan dig.

The great songs had to end sometimes right?

Jag hittade precis ett brev, men som jag aldrig skickade. För det skulle ändå inte förändra något om du fick veta hur det kändes.
"Ibland när jag cyklar förbi ditt hus, eller din mammas hus - du har ju uppenbarat att du inte bor där längre, så tittar jag upp mot fönstret till ditt gamla rum, av ren reflex, och det är alltid släckt. Jag tyckte om att lampan var tänd förrut, för då visste jag att du fanns där någonstans."
Nuförtiden så cyklar jag aldrig mer förbi det huset, jag korsar sällan den gatan. Och om jag råkar göra det så tvingar jag blicken att vila framåt, trots att den gärna av gammal vana riktas mot ditt fönster.

Here you come again and looking better than anybody has the right to

Jag kom på att det var längesedan som jag saknade dig.
Och då saknade jag dig.

I'll be two steps behind

Jag gav det ett försök - att ge någon annan en chans. Han var här 2 dagar i rad och hjärtat slog inte snabbare för det. Kanske bara lite när han spelade gitarr för mig och när han rörde vid min arm. Men jag vet inte om det var för att du också spelade gitarr och för att jag behövde beröringen.
Det han och jag pratade om rann mest ut i sanden. Det kändes ju inte riktigt rätt. Det var ju inte du.

Jag gav honom ett försök. Jag kanske får ge honom två.

You could have given me a chance to change your mind

Imorgon ska jag dit. Jag ska se den som en gång hade mig virat runt sitt lillfinger, flera varv. Jag får kanske till och med se honom tillsammans med den som ligger närmast hans hjärta just nu.
Mina ögon kanske vänjer sig efter att tag. Men jag tror att hjärtat kommer säga till.

End of the road

Jag vill inte vara ensam ikväll.
Inte i natt heller för den delen...

För allra första gången så får jag ångest över att jag gick om ett år när jag bytte linje. När jag såg alla mina fina vänner igår på balen och snart springer de ut. Tar studenten. Det skulle jag också ha gjort egentligen. Men det blev fel och nu står jag här. Det står still och jag går andra året på gymnasiet, för andra gången.